Nu vet vi hur den ser ut! När arkitekturtävlingen för centrumbiblioteket avslutades, var det många som smålog nöjt. När arkitektbyrån ALA:s idé ”Käännös” (Vändning) vann tävlingen, togs ett konkret steg mot den Tölöviken, där det om fem år kommer att stå ett nytt, ståtligt centrumbibliotek.
Men hurdant kommer det biblioteket att vara? Arkitekterna Janne Teräsvirta och Antti Nousjoki, två av ALA:s grundande medlemmar (vid sidan av Juho Grönholm och Samuli Woolston), presenterar Käännös, som en vacker vinterdag till exempel kan se ut så här.
ALA var inte sen i svängarna
Juryn som avgjorde arkitekturtävlingen för centrumbiblioteket var enhällig i sitt beslut och Käännös första placering har välkomnats även av andra stadsbor. Också skaparna var glada. “Vi hade en stark tro på vår idé och dess möjligheter i det visuella landskapet kring Tölöviken”, säger Janne Teräsvirta. “Det var varken fråga om att vara bäst eller vackrast, utan om att vara lämpligast. Tävlingen vanns av en helhet som fungerar bäst med tanke på den fortsatta planeringen. Jag ser det som så att Käännös blev omtyckt eftersom den följer reglerna och är i samma register med resten av området, samtidigt som den är dramatiskt lockande”, formulerar sig Antti Nousjoki.
Teräsvirta beskriver planeringsarbetet som ett resultat av tuffa diskussioner. “Resultatet av modigt tvistande och vid behov bråkande är i regel något gott”. Nousjoki berättar att det gick åt mycket tid. “Vår process är ofta tung och även denna gång avslog vi ett enormt antal skisser. Jag är mycket nöjd att varenda arbetstimme, även de trögflytande, gav nytta den här gången. I det slutgiltiga arbetet måste svetten synas, men den får inte lukta!”
Antti Nousjokis diplomarbete en gång i tiden var en plan för ett bibliotek och att ALA skulle delta i tävlingen för centrumbiblioteket stod klart sedan länge. ALA:s egnaste område är att planera centralt belägna, representativa offentliga byggnader.
Indelning av innehållet på tre
I planeringen av Käännös deltog samtliga ägarmedlemmar i ALA samt ett team med ett tiotal andra arkitekter och fackmän inom visualisering.
“Vår ursprungliga idé om bibliotekets yttre hade en anknytning till Tölöviken. Vi ville göra biblioteket till en del av områdets visuella kontinuum, men även öppna nya förbindelser mot andra håll. Biblioteket har flera ingångar som utnyttjar medborgartorget, parken samt den livliga trafiken kring stationen och på Mannerheimvägen”, berättar Teräsvirta.
Han betonar att biblioteket är inbjudande, ökar delaktigheten och har funktionella möjligheter. “Vi studerade idén om biblioteksbyggnaden i förhållande till funktionaliteten av andra närliggande byggnader. Innehållet i idén delade vi på tre: det traditionella biblioteket, ett funktionellt bibliotek och en förlängning av det offentliga rummet. Det traditionella biblioteket betyder böcker, förvaring av böcker samt utlåning och läsning av dem. Funktionalitet betyder verkstäder och utrymmen för aktiviteter. Delar av det offentliga rummet i biblioteket är till exempel caféer, en restaurang, en stor sal, en biograf och bastuutrymmen”.
Också själva byggnaden består av tre delar med olika slags stämning. “Vår idé var att bygga tre våningar ovanpå varandra. Den första våningen är ett offentligt, öppet och rymligt utrymme med en aula, en sal, utställningsutrymmen, en restaurang och andra lokaler där man kan vistas. Den andra våningen skulle kunna beskrivas med orden ”en sluten massa”. Där finns funktionella, små, delbara utrymmen där man kan stänga om sig. De kan användas för gemenskapliga aktiviteter, inlärning genom att göra och olika hobbyer såsom musik eller varför inte snickerier. Den tredje våningen, lådans översta del, är åter stor, ljus och luftig och den erbjuder ett lugnt bibliotek”. “Dessa tre huvudnivåer utgör den klara, starka och bestående utgångspunkten för vår plan. Utifrån den var det och är det lätt att börja dryfta idén om funktionalitet”, fortsätter Nousjoki.
Arkitektoniska vågor
Käännös presenterar intressanta arkitektoniska lösningar och material. Formspråkets kärna är en vågig, svävande skepnad. Trä och glas förenas effektivt och väcker därvid både traditionella och moderna föreställningar. “Den översta våningen reser sig i en uppförsbacke och utskänker en vy över hela utrymmet. Samtidigt öppnas från den översta våningen en landskapsutsikt mot viktiga objekt vid Tölöviken. Genom golvets och takets höjdskillnader har vi eftersträvat en intim känsla i det stora rummet”, säger Teräsvirta.
“Skalan på den översta våningen kommer att slå alla med häpnad. Rummet är enormt långt och dess öppenhet slående, och vi i Finland är inte vana med detta slags offentliga inomhuslokaler”, tror Nousjoki.
På den mellersta våningen är den intima känslan däremot självklar. “På andra plan är insläppet av naturligt ljus begränsat och det finns mycket konstruktioner. I mellanrummen finns små tillhåll och privata smygar. Här kan man inreda med färger. På de övriga våningarna dominerar ljusa färger samt trä”, säger Teräsvirta.
Bottenvåningen med sina ingångar ansluter sig till Tölöviken. Nousjoki berättar att platsen framför huvudingången med sin scen och sina mötesplatser är tänkt att bli det mest aktiva stället, där man ”vid första anblicken ser vad som händer därute”. “Där dunkar hektiska, holistiska impulser på ett kvalitetsmässigt bra sätt. Det är på sätt och vis som en stor, välskött butik”.
Centrumbiblioteket ska även vara en ekologiskt funktionell byggnad. “Att använda trä som material gör inte byggnaden ekologisk per automatik, men omgivningen vid Tölöviken motiverade till att använda just trä. I området finns mycket kalla material såsom glas och metall, men miljön är ändå parklik. Vi skulle gärna se att byggande med trä skulle utvecklas snabbare i Finland. Ofta är man väl rädd att trä inte är ett tillräckligt urbant material. Vi vill föra fram trä på ett representativt sätt”, säger Teräsvirta och nämner Kilden teater- och konserthus i Norge som ALA har ritat. Många har redan hunnit utse den som förebilden för centrumbiblioteket och Teräsvirta erkänner en viss stilmässig koppling, såsom den komplicerade geometrin och träarkitekturen.
En balkong över Tölöviken
Det mest synliga arkitektoniska elementet är bibliotekets balkong. Den knyter biblioteket till medborgartorget, de andra byggnaderna och parkomgivningen vid Tölöviken. På balkongen kan man vistas, läsa, småprata och ta sig en kopp kaffe. “Under balkongen finns ett stort område under tak, där man även tänkt på akustiken och väderförhållandena. Det är till exempel möjligt att ordna konserter utomhus”, konstaterar Teräsvirta.
Även barnens värld verkar intressant. – Den består av några mindre utrymmen, och en stor del byggs i barnens skala.
Och den omtalade bastun då? “Först tänkte vi placera bastun i en magasinsbyggnad, sedan i bibliotekets källare. Bastun, som i den nuvarande planen ligger på den andra våningen, är än så länge en rörlig komponent. Då den är föremål för ett stort internationellt intresse bör den vara av tillräckligt hög kvalitet och livsduglig – och förhoppningsvis erbjuda möjlighet att svalka sig. En utvecklingstanke är en spaliknande källarbastu med en egen ingång från gatsidan. Vi måste ändå komma ihåg kostnadstaket”, funderar Nousjoki.
Namnet Käännös som betyder vändning (eller översättning eller svängning) har sin förklaring. “Dels bär den arkitektoniska formen en betydelse, å andra sidan är namnet självklart en hänvisning till den litterära översättningen. Dessutom skulle jag säga att namnet bottnar lite i att vi vill införa något nytt i den finländska arkitekturen; något slags vändning mot en riktning och en stil som inte har gjorts på ett tag”, funderar Teräsvirta.
Nousjoki ser en förändring även vad gäller innehållet. “Jag tror att centrumbiblioteket blir mer produktivt som utrymme än vad de tidigare biblioteken är. Människor kommer till biblioteket för att arbeta, distansjobba, hålla möten och kundträffar. Stämningen och teknologin ska stämma även för detta syfte.”
Sätt fart på förverkligandet!
Just nu råder det en väntande stämning i ALA. Efter årsskiftet är planeringsarbetet åter i full gång. Då börjar man tillsammans med byggnadsingenjörer och en stor skara andra fackmän omvandla bilder till handlingar. “Nu är målen uppsatta och härnäst börjar den egentliga planeringsprocessen. Diskussionen har öppnats och gissningar måste göras om till funktionella lösningar. Det återstår mycket bearbetning men själv grundidén är tydlig. Till exempel att takhöjderna inte har fastslagits exakt lämnar rum för flexibilitet”, beskriver Teräsvirta.
“Med teamet har vi under flera år åkt runt och tittat på olika biblioteksbyggnader. Vi anser att biblioteket avslöjar mycket om det mentala tillståndet i landet. Detta är den första biblioteksbyggnaden som vi tagit fram tillsammans och det är fint att vi får vara delaktiga i ett så stort offentligt planeringsarbete just med ett bibliotek”, säger arkitekterna.
“En av våra grundläggande idéer är att biblioteket erbjuder både en naturlig fond för sammankomster med upp till flera tusen människor och ett utrymme för intima upplevelser. Det som är geometriskt komplext kan vara funktionellt, enkelt och inbjudande. Vi hoppas att vi har lyckats med att skapa en lockelse hos människor att söka sig till Käännös.”
Läs mera!
- Käännös är ett mångdimensionellt hus (webbsida)
- Nyckelinformation (webbsida)
- Intervjun med arkitekt Antti Nousjoki (video)
- Vanliga frågor (webbsida)