Centrumbibliotekets stomme kommer att bäras upp av en brokonstruktion som aldrig förr har byggts i Finland. Ansvarig för konstruktionsplaneringen av biblioteket är Ramboll Oy som svarade på en arkitektonisk utmaning, där man ville ha 100 meter öppet rum utan pelare i bibliotekets entréhall på första våningen, med lösningen med en stålbåge.
Johan Rosqvist som leder konstruktionsplaneringen vid Ramboll Finland (till vänster på bilden) och Erkki Pekkanen med ansvar för byggherreuppgifterna vid Ramboll CM Oy (till höger) är nöjda med den kostnadseffektiva och bastanta konstruktionslösningen med två stålbågar och dragplattor. Brokonstruktionen visas blå på skärmen. Bron med ett spann på 105 meter påminner om en bågbro som vanligen byggs över vattenområden eller trafikleder, men här får den bära upp en tre gånger tyngre last, nämligen bibliotekets tre våningsplan.
På centrumbibliotekets byggplats förbereder man sig i skrivande stund på att bygga fundament för bågens ändor och gjutformar för källarväggarna.
– Med tanke på konstruktionsplaneringen är centrumbiblioteket ett exceptionellt utmanande projekt. Arkitekturen omfattar bågiga linjer och vid byggandet används många olika material, såsom trä, betong och stål. Stommens mångformighet, långa spann samt att materialen lever gjorde konstruktionsplaneringen komplicerad, berättar Johan Rosqvist.
Bågen har som uppgift att bära upp de översta våningarna och i praktiken stöder man de tvärgående korsverken av stål som bär upp de övre våningarnas stomme på bågen. I början av projektet var konstruktionen annorlunda. En balk med en hylsa av stål som påminner om en bro är en mera kostnadseffektiv lösning som Ramboll har föreslagit. Den säkerställer att den eftersträvade livslängden på 150 år för centrumbiblioteket är realistisk.
Om man liknar lösningen vid ett armborst finns själva bågkonstruktionen i taket i källaren. Bågkonstruktionen omfattar upp till 527 ”trådar” eller spann. Det finns ingen byggnad i Finland där man tidigare skulle ha använt en lika massiv typ av spann.
– Konstruktionsmässigt är flätverket så utmanande att alla delar har beställts från utlandet. Man har inte heller importerat lika stora bågar till Finland tidigare, berättar Erkki Pekkanen.
En annan särskild utmaning när det gäller konstruktionsplanering är biltunneln som eventuellt byggs under Helsingfors centrum. Under biblioteket görs en reservering för centrumtunneln genom att man lämnar ett område utan pelare i källaren och beredskap för schaktning i ett senare skede. I framtiden kan man eventuellt köra upp till Eliels parkeringsanläggning vid biblioteket.
Byggplatsen förbereder sig för betonggjutningar
På centrumbibliotekets byggplats bereds båglösningen genom att man gör fundament för bågens ändor.
Här håller man på att göra fundamentet för den norra ändan. Bågens södra ända kommer att finnas utanför Sanomahuset.
Schaktningen av källaren blev färdig i slutet av februari. Därefter började man bygga brädkonstruktioner för formarna för källarens väggar. När gjutformarna står färdiga, är det armerarnas tur att lägga armeringen för betonggjutningen.
Byggandet av formarna för väggfundamentet pågår till slutet av april. Formarna byggs och gjutningar görs sida vid sida och lite åt gången. Betongbilarna besöker byggplatsen några gånger i veckan. De första gjutningarna gjordes på byggplatsen efter mitten av februari. I genomsnitt gör man gjutningar två, tre dagar i veckan.
I början av mars får man en tornkran till byggplatsen för lyftning av armeringar och formar. Kranen får plats på västra kanten av gropen. På bilden håller man på att brädfodra en kvadratisk form för kranens fundament.
– Centrumbiblioteket är det första objekt i E.M. Pekkinen Oy:s över femtioåriga histora där vi använder en tornkran. En bilkran räcker inte, för källargropen kommer att vara sex meter djup. Man borde placera bilkranen vid kanten av gropen och platsen på gården är begränsad. Tornkransbommen sträcker sig över hela källarområdet och når över KPMG:s byggnad mittemot, berättar ansvarige mästare Kyösti Kontio.
Källaren byggs under grundvattennivån och konstruktionerna ska vara helt vattentäta. Därför löper svarta injekteringsslangar och gröna band för expansionsfogar längs gropens kanter. Med hjälp av injekteringsslangar kan man vid behov pumpa in epoxi eller mikrocement i eventuellt svaga fogar mellan väggkonstruktionen och berget även senare. Banden för expansionsfogar fyller eventuella små springor när man gjuter betong på berget.
I gropen pågår även byggande av en tunnel för infiltrerat vatten. De orangefärgade plastbågarna hör till dess konstruktioner.
Vattensugarna suger vatten ur hålorna i berget så att formarna ska bli klara för gjutning.
När man samlade bort mattorna som användes som skydd vid sprängningar bildade de en hög över huvudet. Mattorna transporteras till följande byggplatser där de hindrar att sten flyger omkring när man spränger berg.
Efter sprängningarna är bergets yta skrovlig, och därför hugger man den rakare med hjälp av en hydraulisk hammare.
Ett modellelement av bibliotekets kommande fasad finns utställt mellan Sanomahuset och ruinerna av det gamla tegelmagasinet i närheten av Medborgartorget. Den gula brädväggen med plåtstomme kan vem som helst gå och se på för den står utanför byggplatsen.
Centrumbiblioteket intresserar människor i alla åldrar. En av de yngre är en 6-årig gentleman som hade kikat in på byggplatsen genom hålen i staketet vid Sanomahuset. Han ville ställa följande frågor till byggarna: Varför fanns det bilar där även om det var veckoslut? Varför fanns det is på bottnen av gropen?
Ansvarige mästare Kyösti Kontio hittade åtminstone en isbelagd plats ännu flera dagar senare (på bilden) och svarar:
– Det samlas lätt vatten i gropen när det regnar och snön börjar smälta. När det blir frost, fryser vattnet. När bibliotekets källare har byggts färdig, utsätts vi inte längre för vädret. Vad gäller bilar så är den röda Volkswagen en arbetsplatsbil som finns där varje dag. Vardagar använder man den för att hämta nödvändiga redskap eller material som saknas. Även borrvagnar och andra arbetsmaskiner får stå kvar på byggplatsen över veckoslut eftersom de är byggplatsens egendom och farbröderna får inte ta dem hem till sig. Valsmaskinerna går dessutom mycket långsamt, så man kan inte köra i rusningen på Mannerheimvägen med dem