Hurdana känslor väcker centrumbiblioteket hos arkitektstuderande vid Aalto-universitetet?
Keskustakirjasto.fi följde under höstterminen seminariet för arkitektstuderande vid Aalto-universitetet som resulterade i en rad imponerande och intressanta centrumbiblioteksplaner. Nu är dessa arbeten färdiga och studerandena kan andas ut efter allt knog. Hurdana tankar väckte en så konkret planering av biblioteket hos studerandena?
Vi träffade Kristian Forsberg, 25, Mirja Puoskari, 25, Salla Oikkonen, 23 och Harri Lindberg, 26, som går Aalto-universitetets arkitektlinje. De studerar femte eller sjätte året och har alltså kommit långt i sina studier. Alla fyra är nöjda med sina färdiga seminariearbeten, eller så nöjda som en självkritisk designer i en kreativ bransch kan vara.
— Det finns alltid något som kan förbättras och finslipas! Men i förhållande till det utmanande uppdraget och den tid som stod till förfogande är vi nöjda med slutresultaten, berättar studerandena.
Uppdraget vi fick under kursen, dvs. planeringen av centrumbiblioteksbyggnaden på en mycket central plats vid Tölöviken, väckte i början entusiasm och intresse.
— Programmet med lokaler som vi fick på förhand, dvs. önskemål om vad biblioteket skulle innehålla, kändes också mycket utmanande, då det var fråga om 15 000 kvadratmeter! Man fick nästan en känsla av att det är en omöjlig uppgift, berättar Salla.
— Sedan blev man entusiastisk över att verkligen få leva sig in i miljön i ett sådant bibliotek där man själv också skulle trivas, fortsätter Mirja.
— Det centrala läget gjorde det mer intressant också av den orsaken att det är ovanligt att i Helsingfors stadskärna ännu hitta utrymme för helt nya byggnader. Tölöviken innebär onekligen vissa problem. Området är ju i strid med sig självt och planen har genomgått ständiga förändringar. De övriga byggnaderna liknar inte varandra så problemet är att få en offentlig byggnad för en stor mängd besökare att smälta in, funderar Kristian.
Kristian, Mirja, Salla och Harri
Utifrån in – olika utgångspunkter
Studerandenas egna arbeten är alla olika och personliga. Kristian började med att bryta ned formen.
— Först bröt jag ned den planerade smala tomtens gränser och gav plats också för området på utsidan. En annan utmaning var den böljande fasaden på byggnaden jag ritat: hur silas ljuset in i byggnaden och hur vistas man under det böljande området. Det var svårt att anpassa den till de omgivande byggnaderna.
Salla utgick från en mycket enkel botten som har stängda utrymmen mot gatan och ett öppet allmänt utrymme mot parken.
— Jag vill göra det inbjudande till exempel med ett 24 timmars bibliotek som placeras i hörnet och varifrån man ser och kan ta sig direkt till Elielplatsen. Jag försökte göra området inne i byggnaden intressant med varierande höjder och olika utsikter mot staden.
Mirja började med att granska biblioteket inifrån. I tankarna hade hon ett vardagsrumslikt utrymme och vistelseutrymmen med olika teman som är fördelade på byggnadens olika plan.
— Bibliotekets öppna huvudutrymme har lyfts upp ovanpå trafiken från gatunivån till andra våningen och därifrån har man utsikt mot Tölöviken från olika vardagsrumsplan. Biblioteket är på insidan allt som allt mycket öppet och byggt i plan och högst uppe finns en restaurang med takterrass.
Harri nämner att han speciellt satsat på förhållandet mellan det övriga stadsrummet och byggnaden, på hur den omgivande miljön och biblioteksbyggnaden skulle aktivera varandra funktionellt. Utåtriktad, inbjudande och mångsidig är teman som beskriver hans förslag.
— Området utanför biblioteket behöver inte vara park och gräsmatta. Jag är intresserad av vad annat stadsmiljön utomhus kunde utgöra och vilka möjligheter den kunde erbjuda.
I Harris arbete finns en stämningsfull stor utescen vars föreställningar lever och hänför i den nattliga staden.
Vilka är mina önskemål angående centrumbiblioteket?
Gruppen erkänner att de är rätt så lata biblioteksbesökare.
— Ibland går jag till musikrummet i Bibliotek 10 för att spela piano, berättar Mirja. – Själv använder jag biblioteken nästan helt för att läsa om det inte går att koncentrera sig ordentligt där hemma, säger Kristian.
Skulle ni besöka det nya centrumbiblioteket flitigare?
— Jag är säker på att en trivsam byggnad är lockande. Till exempel biblioteket i Åbo är en plats jag alltid vill besöka när jag är i Åbo. Så samma slags inbjudande förmåga förväntar jag mig också av centrumbiblioteket i Helsingfors, säger Salla.
— Om lokalerna kan användas för olika ändamål besöker jag helt säkert biblioteket. I biblioteket kunde det till exempel finnas olika verkstäder, konkret verksamhet alltså, som aktiverar park- och gatumiljön runtomkring, önskar sig Harri.
— Jag önskar att det skulle finnas facktidskrifter och ett trivsamt vistelseområde, till exempel ett kafé, i biblioteket. Och på en het sommardag skulle det också få finnas en mysig bar i en så här stor byggnad. Jag tror att vilken offentlig, välplanerad och gratis lokal som helst kommer att locka till sig människor, konstaterar Kristian.
— Jag vill ha en miljö som påminner om ett vardagsrum, kanske en restaurang, och mångsidiga musiklokaler skulle jag helt säkert utnyttja, lägger Mirja till.
Studerandena önskar att beslutsfattarna verkligen skulle ordna en allmän arkitekttävling för planeringen av centrumbiblioteket. De skulle självfallet delta i tävlingen!
— När jag nu har lagt ner så här mycket möda skulle jag absolut delta, säger Salla.
— Vi har fått ett viktigt försprång genom vårt studieprojekt, tycker Mirja.
— Jag hoppas att det ordnas en tävling, säger Harri. –Det är ju fråga om en mycket viktig offentlig lokal i stadsmiljön. Jag skulle garanterat vara med.
— Men självfallet skulle man vara tvungen att finslipa arbetena! säger alla.
Bild: Kristian Forsberg