Centrumbibliotekets markarbeten följer fortfarande tidplanen trots att vädret verkligen inte har varit gynnsamt för byggarbetet. E.M. Pekkinen Oy:s ”bävrar” är färdiga med grävarbetet och även sprängningsarbetet är snart klart. På byggplatsen har man nått det slutliga djupet, det vill säga tre meter under havsytan.
När Helsingfors i januari drabbades av ett rejält snöoväder och fotgängarna snabbt sökte sig inomhus fortsatte markarbetena på Centrumbibliotekets byggarbetsplats som vanligt. Pekkinens folk är vana vid att arbetsplatsen har himlen som tak och därifrån kan det falla vad som helst.
– Om vi fick önska så skulle det inte komma ner något alls och vintrarna skulle vara milda. Runt noll eller några minusgrader vore behagligt för vinterarbete, säger byggplatsingenjör Risto Sell och ansvarig mästare Kyösti Kontio.
Idealvädret har låtit vänta på sig. Innan jul utsattes byggarbetsplatsen för kraftigt regn, efter det kom januarikölden och innan halva månaden hade gått kom flera decimeter snö under två dagars snöoväder. Det var få som stannade för att titta på texterna och bilderna på staketet till byggarbetsplatsen vid Tölöviksgatan.
Vad gör man när snön täpper till framför byggbarackerna? Man tar naturligtvis hjälp – av en grävmaskin. Skopa upp snön på en lastbil bakom och jobbet flyter på igen. Under dagar då det snöar måste snöröjning göras hela tiden för att gångvägarna ska vara användbara. Underentreprenören Maarakennus Rinne-Laturi Oy har rötterna i Österbotten. Visst är det snyggt att röja snön framför verandan med grävmaskin!
Grävmaskinen arbetade dock även med ordinarie uppgifter i bibliotekets grundgrop; utöver snöröjning lastades i huvudsak sprängsten efter bergssprängning. Vid spakarna Hannu Rinne-Laturi.
Riktigt låga temperaturer är tufft även för kraftiga maskiner. Maskinerna på byggplatsen innehåller mycket hydraulik och hydrauloljor kan bli tjockare vid kyla så att maskinerna inte startar. Med stora krafter och hård mark som motståndare kan det uppstå hårsprickor till och med i skopan och bommen på en grävmaskin. I minusgrader arbetar man försiktigt, och om det är kallare än minus 20 grader får maskinerna vid behov vila.
Laddhål och puffsprängningar
Centrumbibliotekets grop uppstod genom att 20 000 kubikmeter markämnen forslades bort. Jorden schaktades bort redan före jul och sprängningen av berg har framskridit snabbare än förutsett. I mitten av januari var sprängningsarbetet i slutfasen: av de 9 000 kubikmeter som skulle sprängas bort var bara cirka ettusen kubikmeter kvar.
På byggplatsen koncentrerade man sig på att borra laddhål och på att kontrollerat spränga berget i små etapper. Sprängningarna är i praktiken bara små puffar som alla grannar inte nödvändigtvis ens skulle lägga märka till om det inte vore för den högljudda sirenen vars allt tätare signaler förvarnar om en förestående sprängning. Ännu återstår till exempel att spränga öppningar för hisschaktens bottnar och pumpstationen. Till den senare leds i framtiden avloppsvattnet från källardelen.
Sprängningsarbetet börjar med att borra hål i berget där sprängmedlet sedan placeras. Hålen borras till tre meters djup. Det skikt som avlägsnas är med andra ord tre meter högt.
Laddhålen bildar ett rektangelformat område, tio meter gånger två meter. Tändhattarna är numrerade och tänder vid olika tid. På det sättet styrs riktningen på sprängningen. Som sprängmedel används bara dynamit. I en smäll lossnar 50–80 kubikmeter berg.
När arbetet pågick som intensivt sprängde man fyra–fem gånger per dag, i början av året tre–fyra gånger per dag. Det utsprängda berget transporteras till Busholmen, där Helsingfors stad sörjer för krossningen.

Det är inte konstigt att arbetet har gått snabbt när till och med borraren tar kaffepaus på stående fot med koppen i näven. Borraren Tomi Röyskö och byggmästaren Kari Suomala hinner ändå växla några ord mellan sprängningarna.
Betonginklädnad håller ihop berget och vattnet borta
Berget runt tomten är sprickigt så bergväggen har tätats genom betonginklädnad. Det görs genom betonginjektion, som betyder att berget tätas genom att pumpa in betong i sprickorna.

Rotbalken i bilden är gränsen mellan berg och stödvägg. Dessutom har man genom injektering gjort en betongskärm inne i berget för att hindra vatten från att leta sig ner under byggnaden. Skärmen kommer att omge hela gropen, trots att bergets sprickighet varierar mycket. Berget är ställvis mycket sprickigt, ställvis mer hållfast. Centrumbibliotekets källare vill man ha garanterat tät, så inklädnaden måste vara heltäckande. Cementblandningen i bergets sprickor hindrar vattnet från att nå byggplatsen.
– I underjordiska konstruktioner som till exempel parkeringshallar är det vanligt med betonginjektering. I praktiken pumpar man in så mycket betong i bergssprickorna som det får plats; en spricka kan kräva upp till ett ton betong. Vi har uppskattat mängden betong som behövs till 100 ton, berättar Kyösti Kontio.

Till synes anspråkslösa arrangemang kan ha en viktig funktion på byggplatsen. På området vid nederändan av stålspontväggen där rotbalken ska byggas har det läckt ut grundvatten som har frusit. En oljebrännare i ett tält värmer luften och håller området smält. Arbetsdagen kan bokstavligen gå till att bränna is.

På Centrumbibliotekets byggplats arbetar drygt 20 man i början av året. Byggstyrkan består förutom av arbetsledning av byggnadsarbetare, sprängare, injekterare, maskinförare och underentreprenörer som grävmaskinentreprenörer. I bilden arbetsledningen, till vänster ansvarig mästare Kyösti Kontio, byggmästare Kari Suomala, byggnadsarbetare Jarmo Ahokas som studerar till arbetsledare samt byggplatsingenjör Risto Sell.

Bävrarnas hemliga möte bakom ryggen på säkerhetsvakten? Inte alls. Pekkinens män berättar öppet om sitt arbete som görs med flera års erfarenhet.
Vid port två i hörnet av Sanomatalo har Pekkinens officiella logotyp fått sällskap av en tecknad bäver, samma som numera pryder hjälmen hos Pekkinens anställda. På bilden bekantar sig bävern med en byggritning.

I februari börjar betongarbeten på källaren bakom byggplatsstaketen. Bibliotekets källare får en grund som gör det möjligt att resa väggarna. Förhoppningsvis har man då lämnat de värsta snöovädren och minusgraderna bakom sig.