Bygget för centrumbiblioteket har sina berättelser men det har sannerligen också bibliotekets byggare. Här finns det yrkeskunskap om också annat än byggande – till exempel hos timmerkvinnan Tarja, som tidigare var lantbruksföretagare, och kranföraren Ricardo, som lika väl kunde fatta spakarna i ett flygplan.
Kranförare trivs naturligtvis uppe i skyarna, men få av dem skulle kunna styra om hytten fick vingar. Ricardo Oliva eller “Riku”, född i Kuba, skulle dock vant kunna ta en sväng uppe i det blå. Herrn som kommer från Havanna är en före detta flygare i den kubanska armén och trivs helt utmärkt vid horisonten i Helsingfors. Hans enda önskemål är att kranen skulle vara högre därför att man på 40 meters höjd inte ser tillräckligt långt!
Kranen kom till bygget andra veckan i mars och sedan dess har Ricardos arbetsväg gått upp längs dessa stegar och ned tillbaka. Många skulle tappa arbetslusten redan här men Riku trivs uppe i styrhytten och han väntar med iver på sommaren och allt skönare vyer.
– Det finns många fina byggnader i omgivningen! Han hinner emellanåt kasta en blick på landskapet fastän förstås ska blicken mest vara fäst vid det som händer på bygget. Jag har jobbat som kranförare i nio år och också servat arbetsmaskiner på depåer. Jag kom från depån mitt i skogen till himmelen mitt i staden.
Ricardo har bott i Finland redan i 25 år. Han lämnade Kuba, eftersom ”oss vi hade ett litet uppror där”. I Finland är det lugnt, liksom också i kranhytten – ibland till och med lite för ensamt. Ibland drömmer Riku om att jobba tillsammans med de andra nere i gropen. Han har som mål att till och med bredda sitt kunnande.
– Jag får hela tiden mera erfarenhet. Det är en dålig dag om man inte lär sig någonting!
Även en bäver flyger tillsammans med lyftkranen. E.M. Pekkinen Oy:s logo ståtar för första gången mellan styrhytten och motvikten, överhuvudtaget högre än på en flaggstång. Fram till hösten är Pekkinen huvudentreprenör för centralbiblioteksprojektet och företaget har som uppgift att anskaffa en lyftkran. Företaget koncentrerar sig på schaktning och fyller 56 år i höst, men aldrig tidigare har en tornkran funnits med på arbetslistan. För byggande av fundamentet skulle man nog ha klarat sig med en 40 meter lägre lyftkran. Alla kan dock föreställa sig vilket klirr det skulle uppstå om lyftkranen inte skulle vända sig över huset mittemot…
Lyftkranen är bultad fast i berget för att säkert hållas på plats och det har byggts ett stabilt betongfundament för den. På så sätt kan kranen lyfta en last på 2 400 kilogram, alltså ett paket med vikten av två personbilar upp till 60 meter från fundamentet.
Körrampen tas ur vägen för väggarna
Hittills har man med såväl larvkedjor som gummihjul kunnat köra ned i gropen längs en ramp i södra ändan. I mars började man riva rampen, som fanns vid hörnet av Sanomahuset.
Körförbindelsen tas bort då man börjar bygga sockeln också i södra ändan av gropen. Så småningom löper källarfundamentet för bibliotek runt hela gropen. Material och arbetsmaskiner sänks ned i gropen med lyftkranen då man inte längre kan köra ned i den.
Ännu i mars skakade marken tidvis i södra ändan av gropen på bygget därför att man utförde förberedande sprängningar i berget för den projekterade centrumtunneln.
Arbetarna klättrade ned i gropen längs trappor som byggts i norra ändan av gropen. Fastän det allmänna intrycket uppifrån sett är fridfullt händer det hela tiden något i gropen. Längs väggarna brädfodrar man, armerar och gjuter sockeln och längre in i mitten bygger man fundamentet för den norra ändan av stålbågen som ska bära upp biblioteket.
Tandläkarinstrument i stor skala
Byggande i berg kunde ibland jämföras med en tandläkares arbete. Först ska ”karies” tas bort och området jämnas ut för en plomb, eftersom man inte kan gjuta betong i söndrigt berg.
En liten grävmaskin avlägsnar lösa bergsstycken och stenar. Bygget av väggarna kan börja först när man stöter på en tillräckligt hel yta. Berget kan också förstärkas genom att man injekterar förstärkande ämnen i det, till exempel mikrocement.
Pekkinens ”tandläkarinstrument” består också av tryckluftskompressorer. De ger tryckluft med vilken bergsytan blåses ren. Det får varken finnas grus eller stenbitar kvar under fundamentet. Ansvarige mästaren Kyösti Kontio placerar blåsmunstycket.
Allt emellanåt sänker kranen nytt styckegods ned i gropen som behövs till gjutformarna för fundamentet, dvs. sockeln. Formarna byggs av bräder och fanerskivor. På bergytan kräver byggskedet hantverk, men snart får man också färdiga stora gjutformar. Med de färdiga formarna kan man bygga sex meter höga väggar med 11 meter långa element i taget.
Från lantbruksföretagare till timmerkvinna
Arbetsplatsens enda kvinna är timmerman. Tarja Smolander har trivts på byggplatser i sju år och ser byggbranschen som sin egen. I gropen för centrumbiblioteket gör hon formarbeten.
– Jag är utbildad till lantbruksföretagare och fick min utkomst från jordbruket i fem år. Arbetet i den branschen var inte så värst lönsamt varför jag bytte till byggnadsarbeten. Jag gör byggarbeten av alla slag, från spikande till allt möjligt annat, och under åren har jag fått erfarenhet av högst varierande uppgifter.
Visst är det här ett grovt och tungt jobb, men jag har trivts. Arbetet känns som eget. Det här är nog min grej.
Trettio procent av gjutformarna är klara, så byggskedet jämte betonggjutningarna tar således ännu många månader. Samtidigt som man i södra ändan börjar bygga gjutformar, kan man i den norra redan börja bygga väggar.
Fundamentet för norra ändan av stålbågen, som bär upp biblioteket, gjuts i mittområdet av arbetsplatsen. Bibliotekets stomme bärs upp av en aldrig tidigare skådad bågkonstruktion som möjliggör ett helt öppet, pelarlöst utrymme. Bågen får en spännvidd på 105 meter och dess södra ända kommer att finnas framför Sanomahuset.
Det sipprar oavbrutet vatten ur berget, varför vattnet hela tiden pumpas bort och berget injekteras så att det blir tätare. Ett torrare skede uppnås först på sommaren.
Praxis och teori möts på byggplatsens kontor. Arbetsledningen – från vänster: Jarmo Ahokas, Risto Sell och Kyösti Kontio – går i förväg noggrant igenom det tekniska genomförandet av en lösning innan den tillämpas i praktiken. På så sätt sker varje skede tryggt, effektivt och ekonomiskt.