På den internationella bibliotekskonferensen diskuterades centrumbiblioteket och andra intressanta biblioteksplaner både allvarligt och lättsamt.
Den 10–11 februari hölls en solig och intressant bibliotekskonferens i Helsingfors. Konferensen ”The New Library – Design and Function” samlade deltagare inom bibliotekssektorn från olika länder i Europa till Skatudden, Marina Congress Center. Bland dem fanns föreläsare och representanter från bland annat Sverige, Norge, Danmark, Island, Spanien, Grekland, Estland, England och Holland – och från flera finländska bibliotek. Diskussionen präglades av stort engagemang och kärlek till bibliotek och till utvecklingen av dem. Helsingfors centrumbiblioteksprojekt fick mycket inspiration från länder som redan har stora centrumbibliotek och från länder där de planeras just nu, såsom i Helsingfors.
På konferensen, som hade anordnats mellan Helsingfors stadsbibliotek och dess samarbetsbibliotek i Akureyri, Oslo, Gävle och Tårnby, fick vi lyssna till viktiga ämnen som teknologiseringen av biblioteken, bibliotekens förändrade roll och biblioteksbyggnadernas arkitektur. Vilka konkreta och intellektuella egenskaper ska ett nytt bibliotek ha? I synnerhet var vi eniga om att förändringar är att vänta. Framtiden är dock svår att förutse – vi kan endast definiera riktlinjer, kartlägga efterfrågan och behov, och, ja, gissa.
Biblioteket är inte längre bara ett bibliotek
Hur ser framtidens bibliotek ut till exempel år 2017? Kan det ens kallas ”bibliotek”? Bibliotekens nya identitet gjorde deltagarna betänksamma. Flera föreläsare använde termen ”living lab”, biblioteket som en levande plats, som ett labb, mitt i en urban omgivning. Bibliotekens huvudroll ansågs vara som mötesplats, men vilken sorts mötesplats, det väckte mycket diskussion. Framtidens bibliotek borde vara en virtuell, social och även en fysisk plats för stadsbor som både vill träffa andra och vara i fred med litteraturen, datatekniken eller sina fritidsintressen – men ändå i samspel med andra.
Genom tiderna har biblioteket varit en plats där information sparas och förmedlas, men nu efterlystes också en plats för informationsskapande. Det moderna biblioteket är inte bara ett boklager, utan en organism som lever av egen kraft och som genom nya kanaler och nytt kunnande även producerar ny kunskap. Samtidigt möjliggör den fysiska platsen socialt samspel.
Filosofie doktor Klaus Oesch från Futuria Consulting jämförde den nya tidens bibliotek med medborgarnas vardagsrum och urbana kontor. Moderna kommunikationsmetoder skapar många möjligheter. Till exempel interaktiva seminarierum, video- och chattassisterade möten, ”webinarier”, kan vara ett sätt att utnyttja bibliotekslokalerna ur den anställdas perspektiv Oesch önskade också att biblioteket är en plats med en ständigt pågående utställning om framtidens Finland. Biblioteket ska alltså leva i nuet eller till och med sträcka sig en aning mot framtiden. Flera nya bibliotek i Europa har en särskild vetenskapsvåning.
Helsingfors biblioteksdirektör Maija Berndtson funderade över behovet av ett centrumbibliotek. Varför räcker det inte med biblioteken på Richardsgatan och i Böle? Richardsgatans bibliotek från 1882 är redan en legend och det har cirka 600 000 besökare per år. Biblioteket i Böle har mycket lägre besöksantal: 300 000 besökare per år. Böle ligger för avsides och Richardsgatan är redan oundvikligen för litet. Finland behöver en större plats för kreativitet. Berndtson reflekterade också ur ett turistperspektiv. Centrumbiblioteket skulle kunna bjuda utlänningar på en Finlandsupplevelse, den nyaste designen, kanske en vinterträdgård – eller varför inte en bastu?!
Bild: Virve Miettinen
Ungdomar som vägvisare
På konferensen fördes mycket diskussioner om den nya teknologin och dess stora framsteg inom den digitala litteraturen. De unga biblioteksanvändarnas åsikter ansågs mycket viktiga. Ungdomarna bekantar sig ständigt med nya sätt att kommunicera och nya sätt att hantera information. De går i täten med att testa nyheter och de tar även till sig det nya först – även på biblioteken. De använder redan nu en stor del av innovationerna inom informationsförmedling och inlärning.
Århus Public Libraries i Danmark har använt sig av den s.k. prototyping-metoden i sin biblioteksplanering där olika åldersgrupper, till exempel 9–14-åringar och 14–20-åringar, i samtalsgrupper och workshops har fått tycka till och tillsammans diskutera behov och önskemål. Bygdens invånare har bjudits in till diskussioner med arkitekter och aktörer inom olika sektorer. Åsikter kan och bör efterfrågas, men föreläsarna påminner ändå om att alla önskemål inte kan uppfyllas. Planerarna fattar det slutgiltiga beslutet och bär ansvaret. Frågan lyder: vill användarna detsamma som planerarna? Vi får hoppas det, eftersom det är invånarna som i första hand ska göra och forma platsen och dess innehåll.
Och personalen då?
Personalens egen föränderliga roll i framtiden sysselsatte biblioteksaktivisterna. Hurdana medarbetare är centrumbiblioteket i behov av – multikompetenta, experter på olika områden, behövs ”vanliga bibliotekstanter” alls? När bibliotekspersonalens uppgifter utvidgas blir de i allt större utsträckning producenter och organisatörer. I det nya biblioteket ska medarbetarna organisera evenemang, workshops och utställningar. De hanterar stora mängder informationstrådar, de måste behärska en mångsidig kommunikation och en ständigt växande teknologi. Har den nuvarande personalen resurser för att hantera de olika områdena eller behövs det helt nya medarbetare?
Det ansågs också viktigt med en bred kunskap om vad som händer runt om i världen, i staden, utanför biblioteket. Bibliotekspersonalen bör hålla sig alert med att se och uppleva vad som händer bland människor i olika åldrar, i deras liv, här och nu. Personalen får en viktigare roll som kundernas guider. Självbetjäningen ökar men guider, experter och hjälpare behövs alltid.
Det var en tröst att kunna konstatera att det är attityden som avgör! Och det är just det som anpassningen till nya saker hänger på. Engagemang och ett aktivt, öppet sinne!
Vad händer med böckerna?
Det som kanske väckte uppmärksamhet på bibliotekskonferensen var att själva böckerna diskuterades mycket litet. Det som lyftes fram var bibliotekets kreativa uppgift som vägvisare till mångsidig information samt en plats för möten mellan jämlika människor. Några kom ändå ihåg att vid sidan av de elektroniska böckerna nämna de konkreta, traditionella böckerna och vikten av att ha dem tillgängliga. Det är också viktigt att komma ihåg historien och utveckla biblioteksväsendet utan att helt glömma bort traditionerna. Minnena omskapas, men det förflutna kan inte helt och hållet överges. Chris Wiersma från holländska Almeres bibliotek uttryckte det så här: När man ser in i framtiden bör man också se till det förflutna.” Den bästa kombinationen torde finnas när man kommer ihåg människans bildningsbehov samt betydelsen av ett äkta – inte endast ett instrumentellt – möte. Bibliotekets stämning skapas av besökarna, inte enbart av ny och pampig multimedia.
Då har själva byggnaden en betydande roll. Hur kan arkitekturen anpassas till allt detta? Nyckelordet som upprepades var förvandlingsförmåga. Byggnaden, särskilt en stor byggnad som byggts som bibliotek, bör kunna förvandlas till många ändamål. Det bör åtminstone finnas utrymmen vars användningssyfte kan förändras under årens lopp. Professorn i arkitektur Teemu Kurkela presenterade Aalto-universitetets arkitektstuderandes planer för centrumbiblioteket och konstaterade att studerandenas seminarium gav hopp. Tomtområdet i Tölöviken är litet och besvärligt, men de utmärkta arbetena är ett bevis för att det finns möjligheter! Beträffande arkitekturen är det viktigt att uppmärksamma att byggnaden fortfarande ska fungera om hundra år. Biblioteket förändrar och omformar staden och är en viktig del av den urbana gatubilden. Det nya biblioteket blir en del av de andra bibliotekens karta, en kontinuitet, men de mindre biblioteken och deras roll får inte glömmas bort.
Arkitektstuderandena, av vilka sex stycken deltog i konferensen, påminde om tystnadsaspekten i förnyelsen av biblioteket. Det framtida nya biblioteket är inte längre en retreat där det ska råda absolut tystnad och där den som högljutt smäller igen en bok möter ilskna blickar, utan centrumbiblioteket har också som uppgift att utgöra en livfull mötesplats fylld med prat, ett centrum för många slag av aktiv verksamhet. Inte statisk utan levande, inte stillastående utan rörlig.
Utmaningar för utrymmesplaneringen
En ny, stor lokal för med sig utmaningar och det är bra att komma ihåg att det finns en risk för icke-utrymmen. Om platsen inte är tillräckligt mycket något, kan det bli ett ingenting. Besökarna fyller ett tomt utrymme, men de måste också få betydelse i sig själva. Vad gör ett nytt bibliotek annorlunda, speciellt? Frågorna väcktes i konferensens slutpanel. Många kanske upplever att det inte behövs något bibliotek när det finns datorer, filmer, bokhandlar … Vad kan biblioteket då erbjuda som är annorlunda och intressant? Vad ger mervärde, lockar och bjuder in att dela den gemensamma energin? Vad ger anda och liv åt en plats fylld med böcker, evenemang, teknik och möten? Är det att byggnaden är hemlik, påminner om ett vardagsrum eller kanske dess elegans och fantastiska design? Är det att det är gratis, demokratisk plats man kan besöka när man inte vet vart man ska gå eller inte har råd med annat? Är det atmosfären som ger möjlighet att befinna sig i ett mellanområde, inte mitt i något kommersiellt och inte hemma? Utan vid en berättelse.
Kom alltid ihåg berättelsen, fiktionen och fantasin, litteraturens grundstenar. Biblioteket berättar sin tids historia samtidigt som det ger näring åt besökarnas behov av fiktion. Det nya centrumbiblioteket kan vara ett verktyg som skapar, berättar och minns både en personlig och en socialt gemensam mänsklig berättelse.
PS. Konferensens huvudtalare var arkitekt Helle Juul från Danmark. Hennes tankar om framtidens bibliotek presenteras i spalten Aktuellt i nästa artikel.