Nu när hösten är här har man börjat förbereda något riktigt spännande på bygget: över källarens tak, det vill säga första våningens golv, spänns ett brospann upp. Spannet är en del av bibliotekets unika konstruktion, inomhusbron, som bär de övre våningarna. Brospannet spänns upp med vajrar, som förbättrar konstruktionens bärkraft. Vajern påminner om tvinnad ståltråd och är tiotals meter lång.
Det finns en överraskning i den dramatiska bågen som kanske inte alla i publiken kunde ha förväntat sig: efter att vajrarna spänts är golvet trots allt inte stabilt. Ingenjörer däremot skulle inte ha blivit tagna på sängen: de vet att det alltid ingår lite spelrum i ett brospann, så att konstruktionen klarar av temperaturväxlingar. Behovet av spelrum i en bro inomhus är inte stort, men det lönar sig att förbereda sig på det, och för detta behövs lager. På bilden en av det här skådespelets regissörer, byggmästare Kari Suomala.
Källarens valv, det vill säga tak, gjuts ovanpå gula formplattor. De rivs ner när betongen har torkat. Spänningsvajrarna som påminner om långa meterlakrits har placerats mellan formarna på egna balkar, och armeringen som omger dem blir även de gjutna i betong. På bilden syns spänningsvajrarnas passiva ändor, vilket alltså innebär att de kommer att spännas i den motsatta, norra, ändan.
För ett år sedan i september grävdes den första skopan mylla och sand på tomten. Nu när källaren blivit färdig har man återvänt till startpunkten, det vill säga markytan. Källaren är nu gömd under gjutformar och armering, och en förbipasserande skulle knappast inse att där under finns källarens betongkonstruktioner med pelare, mellanväggar och hisschakt, ett system av täckdiken och en pumpstation samt till exempel en körramp och en lastgård. Den smala gropen som omger källaren fylls bit för bit med sand och kommer snart att nå markytan, då vattenisoleringen längs källarens ytterväggar, dvs. ett lager bitumenfilt, och värmeisoleringen redan är färdiga till 80 procent.
Gjutformerna sträcker sig som ett stort fält från söder till norr. För ögonblicket är det armerarna som arbetar som hårdast, då gjutningen sker i snabb takt och betongbilarna svänger in på bygget en efter en. På bilden diskuterar byggets ledning om hur arbetet fortskrider.
Gjutningsarbetet har påbörjats i den södra ändan, det vill säga delen som ligger på marken. Under en dag kan man lätt gjuta upp till 200 kubikmeter betong. Betongen jämnas ut både med maskin och för hand. Invid Sanomahuset lyfter grävmaskiner bort delar av spontväggen som stött gropen.
Lager gör det möjligt för brospannet att röra sig
Gemene man tänker antagligen på runda kullager när de hör ordet lager, men i brobygget handlar det om andra slags lager.
– Brospannets spelrum verkställs genom att använda brickliknande lager som också används på broar som används för biltrafik. I broar för biltrafik beaktas också stora temperaturväxlingar, det vill säga att brospannet utvidgas när det är hett och krymper när det är kallt. Långa broar har också en dilatationsfog. Det är den som smäller till litet när man kör över den med en bil. Utan en dilatationsfog skulle det vid fogen, beroende på vädret, finnas en springa på till exempel 10 centimeter. Det krävs dock ingen dilatationsfog på bibliotekets bro, eftersom bron finns i ett utrymme med jämn temperatur, förklarar byggets ansvariga mästare Kyösti Kontio.
En annan spännande, genial överraskning, finns här under den kommande stålbrons ändkapslar. Vem kunde ha gissat att man mellan kapselhelheten och det bärande fundamentet hade stoppat in brickliknande lager innan fundamentet täcktes av gjutformar och armering? Kapselhelheten vilar alltså ovanpå lagren och kan vid behov glida cirka fem centimeter. Det skulle dock kräva en temperaturväxling på ungefär 40 grader.
Datormodellen visar kapselhelheten från sidan. De brickliknande lagerplattorna syns som en klargrön stapel i mitten av bilden. De ser lite ut som ett set med skärbräden. Glidningen underlättas av att det finns ett ytskikt av teflon mellan stålbalken i grått och den gröna lagerstapeln. Mellan den största lagerplattan och betongfundamentet som syns i blått under den har gjutits ytterst stark gjutbetong. Även om man tagit i beaktande spelrummet behöver man inte vara orolig, det är inte meningen att bibliotekets golv ska glida omkring som golvet på Borgbackens lustiga hus Vekkula.
Lager, lakrits och Luke
Bibliotekets byggplats är förvånansvärt internationell. Lyftkransföraren är från Kuba, och rollerna på bygget har fyllts av folk från både Ryssland och Marocko.
– Byggbranschen blev internationell redan före IT-branschen. På våra byggen har det funnits personer från olika håll i världen i åratal, säger Kyösti Kontio.
En av nykomlingarna på bibliotekets bygge är Luke Parsons från Australien. Det var kärleken som förde den unga mannen till Finland, det vill säga hans finska flickvän. Tidigare bodde de tillsammans i Australien. Luke har kört olika arbetsmaskiner i en kolgruva. Arbetsplatsen på bibliotekets byggplats hittade han tack vare flickvännens pappa.
– Arbetet är trevligt, men jag är lite nervös inför vintern. Jag har hört att det bara är en fråga om att klä sig rätt. Om jag överlever den här vintern tror jag nog att jag klarar av att bo i Finland, gissar han.
Han har redan fått lite praktisk handledning i att klä sig: i september lönar det sig inte att komma till jobbet i shorts och tåsandaler.